Här kommer lite erfarenheter från vävningen. Äldre tagelvävar börjar ofta med tre inslag av annat material, det kan vara bast eller lintråd. Så har även jag gjort.
Stadkanter
Från början var jag fundersam kring inslaget som aldrig binder staden. Jag vek in inslaget med jämna mellanrum. Jag har också testat att sy kanterna i samband med vävningen. Numera gör jag så att jag med jämna mellanrum gör en knut på inslaget som sticker ut. Ju snabbare jag är vid vävningen, desto mindre viktigt är det.
Skyttla in inslaget
Även här har olika metoder testats. I litteraturen finns beskrivningar på spröt som används, jag har dock inte sett bilder som jag har haft hjälp av. Ganska snabbt fann jag en lösning med ett suddgummi som jag klistrade fast i skytteln. Genom att göra en skåra i suddgummit kunde jag lägga ner taglet i den. För varje inslag lade jag in nya strån.
På de två sista tagelvävarna har jag provat en ny metod som jag också läst om. Det är att skyttla in en bunt med tagel och släppa de fibrer som ska vara kvar. Efter lite fundering kom jag på en lösning med att använda min vanliga skyttel och knyta fast en bunt med tagel på den. Vävningen går nu mycket snabbare.
Inslagstätheten
Efter att ha skyttlat in ett inslag så låses det fast vid omtrampningen. Taglet är glatt. Det är inte svårt att få taglet att packas tätt, det svåra är att få den kvar i det läget. Så fort slagbommen lämnar vävkanten vill inslaget glida upp. Det har varit svårt att få till den inslagstätheten jag vill.
Det finns fortfarande massor all lära kring vävningen.
Dokumentationen finansierades med medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor.