Vad vet vi om det?
Jag är såklart inte först att studera tagelvävning. Här kommer en kort sammanfattning av vad som finns skrivet om tagelsiktar. Sedan beskrivs några personer som har vävt tagelsiktar. Fullständiga referenser finns i källförteckningen.
Tagelsiktar från Gudmundstjärn, Medelpad
Gudmundstjärn är ett skogshemman någon mil väster om Sundsvall. Gården övergavs 1940 efter att ha gått i arv från generation till generation i 165 år. Den var då ett av de allra sista självhushållen. Gården var sedan obebodd. Idag är det friluftsmuseum, kulturminne och naturreservat. (Länsstyrelsen i Västernorrland).
Sikt från Gudmundstjärn, vävd i 2.2 kypert. Foto: Åsa Viksten Strömbom.
Vävstolen är troligen från 1850-1860 och användes av Sara-Lena för att bland annat väva tagelsiktar på. Hon vävde även näsdukar, disktrasor och andra småvävar i vävstolen. Hur stor omfattning de vävde tagelsiktar i den är oklart. Barnbarnsbarnet Märta Rönngren vävde på 1980–talet en tagelväv. Då kände hon ingen som vävde med tagelsiktar. Taglet förlängdes förr med en vanlig linvarp. Märta vävde med bomullsvarp. Knuten som används var en vävknut där linet ligger dubbelt. Knuten beströks med linolja. När tagelsikten var klar, sparades efsingarna, fortfarande iträdda i solv och sked. De rullades ihop och lyftes ut, tills det var dags att väva nästa uppsättning. (Kristiansson 1989).
Vävstol från Gudmundstjärn för att väva siktduk.
Foto: Åsa Viksten Strömbom.
Mina reflektioner. Vävstolen har fyra skaft och fyra trampor, framtrampor. Överbindningen består av dubbla omgångar med trissor som i sin tur sitter på en trissa. Skaft och slagbommen sitter nära varandra. Slagbommen har sidostycken. Det går inte att se på bilden om vävskeden består av vassrör eller trätinnar. I artikeln om tagelvävning i Gudmunstjärn (Kristansson 1989) visas knuten som har använts, en vävknut, enligt bilden kommer linet att bilda öglan, jag tror att det ska vara tvärt om, det kan vara en felskrivning i artikeln.
Tagelsiktar från Bredaryd, Småland
Siktdukar vävdes som hemarbete av flera personer i Bredarydssocken från 1800–talets andra del till 1900–talets första del. Det var en bisysselsättning som gav ekonomiskt tillskott. Det fanns flera förläggare som hade väverskor som vävde siktar åt dem. Försäljningen sköttes av kringresande försäljare, knallar som sålde dem omonterade. Tagelväven såldes även styckevis så att man kunde byta ut en sliten siktduk. Det fanns andra förläggare som även hade anställda för monteringen på sikten, dessa siktar såldes då monterade. Olika storlekar vävdes. Om små siktar skulle vävas, kunde det gå att väva två siktar på en varp, annars var det en uppsättning per sikt. Barnen hjälpte till att solva. (Karlsson 1989)
Dokumentation som gjordes i början av 1980–talet berättar om tillverkningen i Småland. Knallar som sålde tagelsiktar kunde även på sina resor köpa upp tagel. Taglet tvättades i varmt vatten och såpa och sköljdes i många vatten. Därefter skulle det dragas, dvs sorteras i olika längder. Taglet förlängdes med efsingar av lin eller bomull. Det kallades att göra en “binn”. En knippa tagel var 30-40 strån som sedan användes för att knyta fast 2-3 strån på varje efsing. Knuten gjordes i två steg, först en enkelknut och sedan en vävknut. Solvning och skedning gjordes utanför vävstolen. Fasta solv användes. Inslaget fördes in med en “klaft”, en käpp med en skåra, med 20-30 strån och vid varje inslag släpptes 2-3 strån av. De största siktarna som vävdes var 40 cm. (Privat ägo)
Mina reflektioner: Vävstolen är nätt, har två skaft, trissor till överbindning. Slagbommen och solv sitter nära, Slagbommen har sidostycken. Det är fasta solv. Vävskeden är av trä eller vass. På andra bilder på denna vävstol finns även en ställning för att solva och skeda. Samma sorts ställning som finns i Nordiska museets samlingar.
Tagelsiktar från Gagnef, Dalarna
De sista siktduksvävarna i Dalarna, var Anna och Hanses Olof Mattson, de upphörde med tagelsiktsvävningen på slutet av 1920-talet. De vävda för försäljning och det var en binäring för dem. Tidigare hade flera i bygden ägnat sig åt att väva tagelsiktar för försäljning. Först skulle taglet lutas, tvättas och dragas. Sedan knöts ett antal tagelstrån av samma längd ihop till en “siktknut”. Solvningen och skedningen gjordes utanför vävstolen. Det var kvinnans uppgift att göra iordning varpen och sedan vävde mannen. (Sundlöf 1931, Kristiansson 1989).
Mina reflektioner: Vävstolstypen är en mellanståndarvävstol och vävsked och solv sitter på samma stång, dvs nära varandra. Det ser ut som slagbommen sitter upphäng i snören. Överbindningen är svår att se, men ser ut att vara enkla trissor. Vävstolen har framtrampor. Det kan vara dessa redskap som finns på Dalarnas museum. Där finns en “skaftgång” med två skaft, vävsked och bevarad varp. Solven är fasta linnesolv, pasmatråd efter 15 solv (lite svårt att se). Skaften är bara ca 60 cm breda och själva solven var totalt 50 cm bred med 250 solv, vilket skulle kunna motsvara att de vävde med 5 solv/cm vilket ger en täthet på 10 tr/cm. Vävskeden verkar ha tinnar av trä, skeden handknuten med extra halvslag, vilket gör att den kan vara tillverkad av en kringresande skedkarl från Oxberg.
Tagelsiktar i modern tid
Troligen är det många fler som har vävt tagelsiktar, men de är dessa personer som har skrivit om sina erfarenheter. Känner du någon fler som vävt tagelvävar/tagelsiktar och vill dela med sig av sina erfarenheter och bilder på sina tagelsiktar kontakta gärna mig på info(@)marieekstedtbjersing.com.
Märta Rönngren, 1980-tal
Vävde tagelsikt på sin mor farmors vävstol i Gudmunstjärn. Hennes arbete finns publicerad i Tidskriften Hemslöjden 1989/4.
Kerstin Fröberg, 1990-tal
Har både vävt tagelsiktar och möbeltyg med taglet som inslag. På hennes hemsida Bergdala Spinnhus och blogg kan man läsa om hennes tagelprojekt och erfarenheter.
Elisabeth Andersskau, 1999
Elisabeth gjorde sitt examensarbete på Väfskolan, Textilhögskolan med att göra en rekonstruktion och bearbetning till en fönsterskärm.
Åsa Viksten Strömbom, 2000-tal
Har vävt tagelsiktar som finns publicerade i VÄVmagasinet 2009/4.
Bettina Wingolf, 2010-tal
Har skrivit en bok om Tagel – en annorlunda hästbok. Där kan man läsa om hennes erfarenheter kring att väva tagelsiktar.
Marie Ekstedt Bjersing, 2020-tal
Det kommer komma ett eget kapitel med mina erfarenheter från att väva tagelsikt, där jag också kommer att jämföra lite olika metoder. Tills dess går det att se blandade bilder på Instagram: #tagelvävning.
Tillbaka till innehållsförteckningen
Dokumentationen finansierades med medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor.