Sedan 2012 har jag arbetat med ett projekt kring äldre typer av solv med finansiering från Agnes Geijers fond för Nordisk textilforskning. Jag har studerat solv och solvredskap i museisamlingar, läst litteratur, tagit del av andra vävares metoder och genom att själv knyta solv och använda solven.
Olika typer av solv
Det är framförallt tre olika typer av solv som har använts i Sverige. Fasta solv, fasta solv med solvöga och lösa solv. Det finns även andra varianter så som solv med metallöga och metallsolv.
De lösa solven, knyts ett och ett, med en tråd per solv, och kan flyttas mellan skaften. På 1900-talet kunde en vävkurs börja med att deltagarna knöt 2000 solv var. Idag har många bytt ut de lösa solven mot solv i polyester Texsolv.
Fasta solv är en äldre typ av solv som tidigare användes i Sverige och fortfarande används i andra delar av världen. De fasta solven har ett släktskap med solven i den varptyngda vävstolen. Andra namn på fasta solv är satta eller sammansatta solv, ett engelskt namn är clasped heddles (Becker 1987). En annan engelska benämning är knitted heddles. Namnet fasta solv kommer av att man inte kan flytta ett solv från ett skaft till ett annat. Solvet sitter fast på skaftet, eftersom solven knyts med en tråd för de övre hankarna och en annan tråd till de undre hankarna.
I Sverige finns belägg att båda typerna av solv har använts parallellt sedan 1600-talets slut, i museisamlingar finns solv och redskap för båda typerna bevarade från 1600-talet.
Äldsta belägger från fasta solv i Sverige är hittade i en trollstock från Ydre hd, Svinhult i Östergötland. Trollstocken gömdes vid byggandet av en ny ladugård och fylldes med föremål som skulle skydda gården. Den är daterade till 1677.
Johan Törnstens skriver i sin bok från 1786, Underrättelse om linne-lärfts väfnaden uti Nätra sochn, om två olika typer av solv: knutna och satta solv, dvs lösa och fasta solv (Törnsten 1789). Det var yrkesvävarna som behöll de fasta solven längst, fram till 1800-talets slut. Det finns också fasta solv med öga som används i grövre kvaliteter. Exempelvis när tagelväv till mjölsiktar skulle vävas användes de fasta solven. En omgång solv, kallades i Dalarna för en skaftgång.
Fasta solv
Det går att knyta solv på olika sätt och här visas hur de knyts med minimalt med redskap, en bräda. Många yrkesvävare hade speciella ställningar att knyta runt och det kan man se beskrivningar i Diderot & Alemberts bok Art de la soie, som kom ut i mitten av 1700-talet och i nytryck 1989 (Diderot & Alemberts 1989).
Men innan vi kan knyta solven måste man förstå pasman som var viktig i vävuppsättningen.
Den viktiga pasman
När det spunna garnet härvlades upp, knöts en markeringstråd efter ett visst antal varv, en pasmatråd. Andra namn på pasma, är basma, bund eller tal (Grenander Nyberg 1974). Pasmatråden behövs för att underlätta att räkna ut hur långt garnet var. Det fanns många olika sätt att räkna och här beskrivs en 60 räkning, dvs. 60 varv på härveln blev en pasma. I de vävskedar som användes markerades pasmorna med en tråd eller markering på skeden. Eftersom man oftast hade två trådar i rör så blev en pasma i skeden 30 rör. Bredden på skeden angavs i antalet pasmor (Ekstedt Bjersing 2016/2). Även på de fasta solven markerades pasmorna. Pasman följer med i hela uppsättningen.
Här kommer ett exempel:
– Pasman i härvan. 60 varv
– Pasman vid varpningen: 15 lang (varpat med 4 trådar, 15*4 = 60 tr)
– Pasman i solven: 15 solv (vanligt att använda 4 skaft, 15*4= 60 tr)
– Pasman i skeden: 30 rör (eftersom brukligt är 2 tr/rör, 30*2 = 60 tr)
Redskap och material
Det behövs inte många redskap för att knyta solv. Skaftkäppar, en bräda att knyta runt, en nål, några klädesbitar och tråd.
Skaftkäpparna: Gärna runda skaftkäppar som är i samma tjocklek som ditt pekfinger eller lite tjockare (det underlättar solvningen). Anpassa längden på skaftkäpparna till din vävstol. Gör en skåra i kanten på skaftkäppen, för att kunna knyta fast ryggåstråden. Du behöver skaftkäppen redan vid knytandet av solven.
Solvbräda: Längden på brädan bör vara 20-30 cm, för att få en bekväm arbetsställning vid knytandet. Omkretsen på bräden kommer bli solvets färdiga längd. Vid vävning på 2–4 skaft har solven ofta haft en längd på 18–25 cm. Längden på solven beror på hur djup vävstol som används samt antalet skaft som ska vävas med. I en djup vävstol, där solven sitter långt bort från den som väver, krävs längre solv jämfört med när solven är nära den som väver
Nål: Det är bra med en grov nål, som gärna är lång och jämntjock, exempelvis stoppnål som är 8 cm lång. Du behöver inte knyta runt en nål, men fördelen är att solven blir lite lösare knuten runt ryggåstråden och du kan sedan lättare förflytta solven i sidled, vilket är bra om du vill använda solven till olika uppsättningar.
Materialet i solven: Välj kvalitet beroende på vad du ska väva. Ofta kan samma solv användas till flera olika vävar. Äldre solv av bastfibrer (lin eller hampa) är antingen två- eller tretrådiga, på 1800–talet kom bomullen och då användes ett fem- eller sextrådigt bomullsgarn. Jag rekommenderar ett hårt tvinnat lingarn. Eftersom dagens lingarner ofta har en lös tvinning rekommenderas 3-trådigt knyppelgarn. En tunnare bomullsmattvarp går också att ha. Ryggåstråden är den tråd som solven är knuten runt och som knyts fast i skaftkäppen. Tråden är av samma kvalitet som solven.
Hårdtvinnat jämnt garn:
– 3 trådigt knyppelgarn, exempelvis NeL 35/3, 25/3
– 6 trådigt mattvarp, exempelvis NeC 20/6
Garnåtgång: Du måste bestämma hur många solv du ska ha på varje skaft. I bevarade skaftgångar har omkring 20 pasmor varit vanliga. Det innebär 20 pasmor x 15 solv = 300 solv per skaft och totalt 1200 solv på de fyra skaften. Det räcker långt.
Garnåtgång i meter:
– Solvtråd: antal solv * solvets omkrets + 2 cm/solv för knutarna
– Ryggåstrådarna: 2*skaftkäpp längd samt 20 cm extra per skaftkäpp
Pasmamarkering: Pasmorna kan markeras på olika sätt; genom en liten vadmal eller skinnbit, med en tråd och i senare tid i Etiopien har jag sett en målad en prick vid varje pasma. Om det ska vävas i flera olika bredder med samma skaftgång, är tygbiten enkel att använda, det går lätt att flytta i sidled. Vid vävning av täta vävar är det bättre med en tråd som markerar pasmorna.
Material för pasmamarkering:
– Vadmalsbitar eller sämskskinn, ca 1*1 cm (80 st om du knyter 20 pasmor/skaft).
Knyta fasta solv steg för steg
1. Knyt de övre hankarna, med pasma markeringar
Börja med att trä ryggåstråden genom nålen så att nålen hamnar på mitten av tråden. Nålen används för att knyta solvet runt ryggåstråden, allt eftersom solven är knutna kommer solven att glida över på ryggåstråden.
Jag håller brädan och nålen i vänster hand och knyter halvslagen med tråden i höger hand. Knyt runt den trubbiga änden på nålen. Börja med att göra tre halvslag runt nålen. Lägg sedan tråden runt brädan och gör två nya halvslag runt nålen.
Det är viktigt att vara konsekvent vid knytandet, att solvtråden alltid går från samma håll runt hela brädan. Jag gör mina två halvslag, lägger tråden framför brädan, kommer med tråden bakifrån och gör två nya halvslag. Tänk på att inte knyta för hårt, för då kan det vara svårt att få knuten att glida på nålen.
Upprepa knytandet till en solvpasma är klar (15 solv) och sätt ett skinn- eller klädesbit där. Sista klädesbiten brukar jag ta i en avvikande färg för att lättare veta att jag hänger upp alla skaften åt samma håll.
2. Flytta över de övre hankarna till en skaftkäpp
När alla övre hankar är klara trär man in en skaftkäpp och knyter fast ryggåstråden i ändarna på skaftkäppen. Detta gör du genom att försiktigt förflytta solven från brädan till skaftkäppen, Känner du dig osäker kan du knyta en löst omknyten tråd tunt hankarna som säkerhet vid flytten.
3. Knyta de undre hankarna
Solvtråden som de nedre hankarna ska knytas med, ska träs igenom alla övre hankarna, och trådrullen ska vara på höger sida. Skaften med de övre hankarna har du i knät och du börjar knyta runt det solv som är längst till vänster och förflyttar dig en hank till höger för varje gång.
Vid knytning plockas en ögla fram av tråden som löper genom alla solven, lägger den runt brädan och knyter två halvslag. Lägg hanken åt sidan och ta fram en ny ögla av tråden som du knyter med. Var noga att förflytta dig en hank i taget och att ta dem i rätt ordning. Halvslagen är detsamma som när du knöt de övre hankarna.
Och när solven är knutna färdigt flyttas de över till en skaftkäpp.
Solva med fasta solv
Om du har fler solv än vad som kommer att användas i en uppsättning är det viktigt att kontrollera hur många pasmor bred väven ska vara, så att du lämnar lika många tomma solv i vardera sida.
Ta fram solvet som ska tråden ska solvas genom: trä först varptråden genom övre öglan, sedan i nedre och tråden kommer att hamna mitt i hankarna!
Källförteckning
- Becker, John (1987). Pattern and loom: a practical study of the development of weaving techniques in China, Western Asia and Europe. Copenhagen: Rhodos.
- Diderot, Denis & Alembert, Jean le Rond d’ (red.) (1989). Recueil de planches, sur les scien ces, les arts libéraux, et les arts méchaniques, avec leur explication. Art de la soie. [Paris]: Inter-Livres. Nytryck.
- Ekstedt, Bjersing, Marie (2016). Textila redskap: Vävskedar. Ur VÄVmagasinet 2016/2.
- Grenander Nyberg, Gertrud (1974). Lanthemmens vävstolar: studier av äldre redskap för husbehovsvävning. Diss. Stockholm : Univ.
- Törnsten, Johan (1786). Underrättelse om linne-lärfts väfnaden uti Nätra sochn. Nyköping.
En tidigare version av denna artikel finns publicerad på hemsidan Textilverkstad. Där kan man också läsa om den fina rekonstruktionen som Åsa Martinsson och Martin Eriksson har gjort av en vävstol från 1300-talet, Naama och den är utrustad med fasta solv.
Publicerat 2021-08-05