Det behövs inte så mycket redskap för att knyta solven. Denna solvraka har jag rekonstruerat efter ett original på Nordiska museet.
Det var solvrakan som väckte min nyfikenhet. En enkel trädbit med några solv knutna runt. Originalet finns på Nordiska museet och kommer från Kulltorp i Småland.
Tagel är ett stumt material med lågtöjbarhet och elasticitet. Därför är det bra att väva med små skäl. Att knyta korta solv är ett sätt att få små skäl. Solven som knyts på denna solvraka blir endast 13 cm långa. På denna solvraka är det knutet med bomullsvarp, men eftersom de flesta solv jag har sett för tagelvävning har varit av lin har jag knutit i lin.
Övre hanken
Först knyts den övre raden med solvhankar. Tyvärr fick jag inte med det på bild när jag knöt solv till tagelväven, så denna film visar lite längre solv knuta på en kort bräda. Principen är densamma.
Solven knyts runt en ryggåstråd som är uppträdd på en grov nål. För att inte sticka sig på nålen och för att underlätta knytandet görs knutarna runt den tjocka ändan. På så sätt kommer solven lättare kunna glida av nålen.
Vadmalsbiten är en pasmamarkering, vilket är vanligt på fasta solv. Om det var någon pasmamarkering på solven på Nordiska museet kommer jag faktiskt inte ihåg. Jag valde att knyta 20 pasmor á 15 solv, dvs 300 solv på varje skaft. På skaftgånen (solv + skaft) som finns bevarade på Dalarnas museum var det 250 solv/skaft. En skaftkäpp träs in i de övre hankarna och ryggåstråden knyts fast i vardera sida.
Känns detta bekant? Då har du kanske knutit halvsolv till en bandvävstol? Dessa knöts tidigare på samma sätt, fast då gjordes ingen pasmamarkering.
Undre hanken
Tråden som ska knytas med träs in genom de övre hankarna. Och knyts sedan på samma sätt, denna gång behövs inte någon pasmamarkering.
Fördelen med de fasta solven är att det inte finns knutar på solven som taglet kan haka fast i. Därför är de speciellt bra vit täta kvaliteter. Eftersom alla övre hankar är knutna av en tråd och de undre av en annan är det inte möjligt att flytta ett solv till ett annat skaft.
Vid vävuppsättningen är det lätt att placera varpen mitt på skaften. Har man varpat 20 pasmor så lämnas fem pasmor i vardera sida.
Dokumentationen finansierades med medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor.