Syftet med projektet tagelvävar är att tillverka tagelväv utifrån de förutsättningar som de tillverkades i slutet av 1800-talet. Redskapen och metoderna är utgångspunkter för att återskapa hantverket i det sammanhang som det fanns, som en binäring. Vävningen är i fokus och de ursprungliga redskapen och metoderna ska i möjligaste mån användas.
Vilket innebär följande:
- Använda fasta solv, knutna på en solvraka, rekonstruktion av redskap från Småland som används vid tagelvävning.
- Använda äldre vävskedar, i trä eller rör.
- Utgå från det tagel jag har fått tag på och utifrån det göra en kvalitetsbedömning av vad det lämpar sig till.
- Tagel har begränsningar, det har en viss längd, det är styvt, låg elasticitet och alla strån är olika tjocka.
- Använda metoder som jag identifierat genom att studera äldre redskap och föremål, bilder från tagelvävning samt litteratur.
- Det finns uppgifter på att man vävde en till två tagelvävar om dagen, detta kommer också vara mitt mål, för att få en bättre förståelse av hantverkets förutsättningar.
- Prova på att montera tagelvävar till mjölsiktar.
På sikt är tanken att dessa tagelvävar ska monteras till mjölsiktar, där stommen är frihandssvep tillverkade av slöjdaren och snickarmästaren Beth Moen. Kanske blir det något annat också.
Projektet kommer dokumenteras och spridas i mitt Instagramkonto: marie_ekstedt_bjersing och här på min hemsida där arbetet kan följas med bilder, filmklipp och reflektioner.
Dokumentationen finansierades med medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor.