Det finns två dokumenterade metoder för att väva tagelsikt. Den ena är att varpen förlängs med efsingar och den andra att varpen knyts i småbuntar. Här beskrivs mina erfarenheter från båda dessa metoder.
Vävlängd
Vilken vävlängd som man kan väva beror på längden på taglet och att allt tagel är av samma kvalitet. Här kommer en uträkning som gjordes inför en uppsättning där varpen förlängdes med efsingar
| Beräknat | Utfall | |
| Taglets längd | 65 cm | 65 cm |
| – knut | – 2 cm | – 2 cm |
| – framknytning | – 10 cm | – 8 cm |
| – efsingar | – 15 cm | – 13 cm |
| – invävning 5% | – 3 cm | – 2 cm |
| Vävlängd | = 35 cm | =40 cm |
Metod 1. Förlänga taglet med efsingar
För att få det korta taglet att bli längre, förlängs det med efsingar. Både i Gudmundstjärn och Bredaryd var det lin efsingar som användes. Detta var ett arbete som kunde göras utanför vävstolen. Sedan lyftes varp, solv och sked in i vävstolen. Troligen kunde de ha flera skaftgångar (en uppsättning med solv och vävsked), även om jag inte sett dokumentation kring det. Däremot finns det beskrivet att skaft, sked och varp behölls till nästa gång. Det kunde vara barnen eller kvinnor som förberedde varpen. Från Bredaryd finns det bevarat en ställning som användes vid solvningen, sådana finns även bevarade på Nordiska museet som också kommer från trakten däromkring.
Dokumenterade knutar, vävknut och enkelknut med vävknut
Vävknut/skotstek. I artikeln om vävningen i Gudmunstjärn står det att taglet knyts fast i varpen med en särskild knut, se bild. För att denna skall hålla bättre bestryks den med linolja. (Kristiansson 1989)
Det är denna knut som Bettina Wingolf använder, men istället för linolja har superlim använts, med motiveringen hade det då funnits hade det använts. (Wingolf 2017)
Min erfarenhet har varit att denna vävknut kommer att glida när den är knutet som på bilden. Det borde vara linet som är knuten runt taglet eftersom taglet är stelare än linet. Om knuten limmas efteråt förhindras det att taglet glider isär. Bara för att ifrågasätta mig själv har jag när tillfället getts knutit den åt andra hållet och fått den att hålla. Däremot tycker jag att det blir ovant eftersom efsingarna som är solvade kommer de vara sträckta och det blir naturligare för mig att vika ner taglet och knyta runt med med den sträckta tråden.
Enkelknut och vävknut/skotstek: Åsa Viksten Strömbom har använt en annan knut, en knut som finns dokumenterad från tagelvävningen i Bredaryd. Knuten görs i två steg, först en enkelknut med efsingen runt taglet och sedan ett halvslag ovan på det vikta taglet, vilket gör att en vävknut/skotstek bildas. I dokumentation från Gudmunstjärn finns beskrivet att knutarna bestryks med linolja. Däremot står det inte med i beskrivningarna från Bredaryd. Viksten Strömbom har använt knuten och anser att knutarna med linolja gett ett gott resultat. (Viksten Strömbom 2009, privata anteckningar, Kristiansson 1989)
Knuten som använts i mitt projekt: Dubbel vävknut
Linolja tar tid att torka och jag har lite respekt för linoljan. Superlim, kräver ännu mer försiktigthet så att inte knutarna torkar ihop med varandra. Sedan började jag fundera på vad är det som ska limmas. Själva knuten eller ändarna på knuten?
Jag började därefter att läsa på om knutar och knopar. Bland annat genom att studera hur fiskare gör vid skarvning av fiskelina, som är glatt och kom fram till att en dubbel vävknut borde användas. Knuten har provats i ca 15 uppsättningar.
Dubbel vävknut, dubbel skotstek, dubbel nätknut: Dubbel skotstek används för att knyta ihop två rep, av olika tjocklek eller som är glatta. Det extra omslaget tillför även en extra säkerhetsåtgärd, särskilt om skillnaden i repens tjocklek är mycket stor. (Knots3d)
Taglet som veks ner bör vara kring 1 cm lång. Om det är kortare glider taglet och är det längre är de i vägen vid vävningen. I de första uppsättningarna klippte jag rent för att få bort långt tagel. I de sista uppsättningarna satt det i handen, inviket blev detsamma och behovet fanns inte att klippa rent.
Det som skiljer mina uppsättningar från andras uppsättningar är att jag har använd lintråd som efsingar och inte bomullstråd. I den dokumentation som finns nämns linefsingar i samtliga fall. Det bör ha varit en entrådig varp eftersom det var vanligast att ha i varp. Jag använde slutet av en linvarp NeL 28/1, vid första uppsättningen var efsingarna ca 80 cm långa, för varje uppsättning klipptes knuten bort och efsingarna blev lite kortare. Till slut efter 10 uppsättningar var det endast 25 cm efsingar kvar och varpen kasserades.
Jag kom snabbt på att jag kunde tvinna ihop linändan som stack upp med sig själv. Genom att ge lite extra snodd och ändan och efsingen för att sedan låta dem tvinnas samman. En metod som påminner om att tvinna ihop entrådiga garner, i vävuppsättningar där man inte velat göra om solvning och skedning.
Att övning ger färdighet är tydligt. I de första uppsättningarna tog det 1 timme att knyta fast 120 trådar, i senaste uppsättning gjorde jag det på 20 minuter och inte en enda knut gick upp.
Entrådiga lingarner är känsliga för nötning och kan därför klistras vid vävningen. I vanliga fall vid vävnigen, kommer man framåt, dvs ny varp kommer fram hela tiden. Här har jag återanvänt samma efsingar gång på gång. Jag har därför tyckt att det varit bra att använda linfröavkok för att klistra lintråden. Klisstringen av effsingarna skedde efter att varpen var helt uppsatt.
I den senaste uppsättningen hade jag en skål med linfröavkok i knät och kunde doppa fingrarna i samband med varje knut. Efsingarna klistrades också innan vävningen. Min slutsats är att i tidigare dokumentation har man inte reflekterat över att det är ändarna på knuten och efsingarna som ska klistras, inte själva knuten.
Jag har använt samma efsingar till 14 vävuppsättningar. Först var efsingarna ca 80 cm långa efter varje vävuppsättning klipptes knuten bort och på sista uppsättningen var endast efsingar 25 cm långa. Jag beslöt då att kassera efsingarna. Lintråden höll, men jag ansåg att efsingarna var för korta för att få ett effektivt arbetsflöde. Samma efsingar har mellan projekten solvats och skedats om till kortare fasta solv, knutna på den rekonstruerade solvrakan samt till en tätare sked.
Framknytningen
När taglet är fastknutet i effsingarna ska varpen knytas fram. Hjälpvarpen, efsingarna, var varpad med fyra trådar, dvs i varpkäppen sitter trådarna ihop fyra och fyra. Det var därför bekvämt att arbeta med grupper som var jämnt delbart med 8, dvs 16 eller 24 dubbla strån i varje bunt i framknytningen. När efsingarna blev kortare blev det än viktigare att langen hängde ihop, det blev en förutsättning för att snabbt och enkelt göra framknytningen.
Framknytningen är en så kallad snålfamknytning med taglet knutet med en vanlig enkelknut och ett snöre trätt runt varp och framknytningskäpp.
Dra knutarna och taglet genom solv och sked
Det här momentet var svårt att hantera till en början. När skulle jag dra igenom knutarna genom sked och solv? Hur skulle jag få igenom dem genom de fasta solven?
Efter ett antal uppsättningar var det inte så svårt. Från början ägnade jag över en timme till detta moment. Den uppsnabbade filmen visas under en uppsättning då det endast tog 10 minuter. I en senare uppsättningen (nr 15) gick det ännu snabbare. Framdragningen skedde efter framknytningen och vävstolen hade en annan placering vilket gjorde att jag kunde stå bakom vävstolen. Momentet gjordes på mindre än 5 minuter trots att det var en tätare varp.
Formgivning av tagelvävar
Jag har haft tillgång till vitt, svart och brunt tagel. Viktigast har varit att väva med tagel av samma längd. Sedan har jag också försökt att anpassa antalet strån till kvaliten. De svarta tagelstråna är de grövsta. Svart tagel var/är oftast färgat och jag kan märka att mina fingrar blir lite mörka. Det vita taglet är tunnast och för att kompensera detta i en mönstrad väv, har fler vita strån tagits tillsammans. Det bruna taglet är varierat, där finns båda vita och bruna och svarta tagelstrån.
Hur mycket material jag haft hemma har påverkat. Ibland har jag haft mer svart än vit, och till nästa tagelväv har förutsättningarna varit annorlunda.
Vid formgivningen av tagelsiktarna har jag utnyttjat grupperna som jag vill ha vid framknytningen. Enkast är att ta varannan grupp vit och varannan grupp svart
Ett annat sätt är att arbeta med rapportering. Vilket har gjorts direkt i vävstolen. Här kommer lite exempel på hur man kan arbeta med en rapport på 16 trådar.
Och här kommer lite exempel på sådana tagelsiktar.
Metod 2. Buntar av tagel
Det finns en annan metod att förbereda varpen på. Den har både använts i Gagnef och i trakten kring Bredaryd. Kerstin Fröberg har gjort en bra analys av knuten.
Varpen buntas ihop i små grupper om ett antal strån. Jag valde 60 strån. För att underlätta när jag drog ut taglet från bunten, hade jag bunten mellan benen och tog fram tio strån åt gången och när jag hade sex grupper knöt jag en siktknut om den. Det tog ca en timme att noggrant gruppera taglet.
Kerstin Fröberg har konstaterat att knuten är en dubbel överhandsknop. Jag har använt den och drar jag åt rätt fungerar den utmärkt, råkar jag vrida på materialet kommer knuten att glida. Jag gjorde iordning tolv knippen med ca 60 tagelstrån i varje bunt. I nästa uppsättning kommer jag nog att prova en överhandknop i åtta.
I nästa uppsättning hade jag lite bråttom. Jag knöt på måfå tolv grupper, vilket inte tog mer än tio minuter. Grupperna var lite olika stora, trots det visade det sig att jag hade exakt det antalet strån jag var ute efter.
Varje grupp ska knytas med var sitt snöre till varpkäppen, jag gjorde inte så i den första uppsättningen. I den andra uppsättningen valde jag att knyta fast buntarna var för sig.
Eftersom ingen hjälpvarp användes var jag tvungen att solva på nytt. Jag upplevde solvningen som smidigt och tog tagelstråna som de kom vid solvningen. Det tog två timmar att solva de 360 dubbla stråna, vilket är långsammare än när jag solvar en vanlig tuskaftsväv, men här hänger också taglet lösare än vad en pådragen varp gör.
Denna gång tyckte jag att det var skönt att jag hade en enfärgad varp. Där jag har sett dokumentation av denna metod har det också varit en enfärgad varp.
Dokumentationen finansierades med medel från Nämnden för hemslöjdsfrågor.