Kategorier
Uncategorized

Tillbakablick 2020

Jag trodde det skulle vara lätt att sammanfatta min textila år med några få bilder, det visade sig bli många bilder. En av höjdpunkterna var en träbit. Läs mer så får du veta varför.

Tagelvävning

Fjorton stycken tageldukar har jag nu vävt. Här är lite slumpmässiga bilder från årets arbete med tagelvävning. Nu har jag vävar för att träna på monteringen. Det ska bli mjölsiktar. Detta året hoppas jag kunna väva fler tagelvävar. För att tillsammans med Beth Moen tillverka mjölsiktar.

Digital undervisning

Sätergläntan är jag huvudlärare på vävutbildningen och har även haft två distansutbildningar, analys och rekonstruktion på våren och bindningslära på hösten och en sommarkurs i linspånad (kurser som alla kommer att återkomma i år). Sätergläntans vävutbildning kan man följa på Instagram: saterglantan_vav

Det har varit mycket digital undervisning i år. Tack alla fantastiska studerande som kommit med konstruktiva förslag till förbättringar och tillåtit mig att prova nya grepp. Ni har lärt mig mer om vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Ni som sett mig undervisa i verkligheten, ja, jag erkänner det blir gärna stökigt även när jag undervisar digitalt. Det bästa med distansundervisningen har varit att få använda mitt egna bibliotek ofta.

Djur och odjur

Hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland drog igång projektet ”Djur och odjur”. Jag tyckte det var kul att hänga på. I brevinkastet fick jag en bit vit vadmal och jag valde att fortsätta med vitt tema. Inspirationen var tagel, en elefant, knappar och silke.

Linspånad

https://www.instagram.com/explore/tags/solbadochspinning/Linet fanns med mig under hela året. På vinterhalvåret blev det mest på spinnrocken, kanske inte så ofta som jag ville, men lite nu och då. Sommaren är min spinnperiod. Då får sländan följa med ut. Jag gillar att spinna vid havet och det är roligt att fota. På Instagram finns ännu fler bilder på #solbadochspinning. Nytt för i år är att jag har fått hjälp av Stefan Nordgaard att bygga om en spinnrock till en dubbelrock, enligt Ekenmarks förenklade modell. Det kommet ni få se mer av detta året. En hel del undervisning kring linet har det också blivit och det gillar jag. Både på Sätergläntan och som en del av projektet 1 kvm lin. I år ska även jag odla.

Solv

Såklart har det funnits med solv under året. Jag är ju en #solvnörd! Jag har knytit nya solv för tagelvävningen och äntligen har Greven på Sätergläntan fått nya solv. Och så har jag vävt med gamla ”lösa” linnesolv som jag har fått mig till skänks.

För några år sedan lät jag Fritiof Runhall tillverka en kopia av en sivbräda från Orsa, som finns på Nordiska museet. Det kom tidigt till museets samlingar, redan 1877. Denna sivbräda används för att knyta fasta solv med solvöga. Vid användandet av rekonstruktionen som Fritiof gjort upptäckte jag att jag behövde en distanskloss och Fritiof fick göra en.

Sivbräda. NM.0014460. www.digitaltmuseum.se. Fotograf Marie Modig/Nordiska museet. (CC BY-NC-ND 4.0)

Årets bästa solvupplevelse var studiebesöket på Orsa Hembygdsgård i slutet av sommaren. Tack Lotta Stålklint för en fin eftermiddag. Där fick jag äntligen fick se den andra kända sivbräda som finns bevarad, jag tidigare bara sett på en liten dålig papperskopia av bild.

Vad fint det var att få se sivbrädan, nätnålen och en distanskloss! Det är klart man ska ha en distanskloss när man knyter med detta redskap. Det var inte bara jag som tyckte det, det har används.

Att hålla ordningen på solven på Sätergläntan är ett evighetsprojekt. Så här såg jag ut vid terminsstarten..

Överdel

Äntligen har jag sytt den överdelen som jag tänkt så länge. Dottern ville färga, och då passade jag på att färga och sedan handsy en överdel. Det var sommarens stora projekt och jag har gjort två blogginlägg där kan du läsa mer, så här får du nöja dig med några bilder.

Vävning

Lite vävning måste jag också visa, det mesta har varit på Pettson, min ombyggda vävstol. Ofta är jag ute efter att prova ett redskap, funktion eller metod, dvs vävning, redskap och metoder. Det har varit linets år.

Apelsinskalare eller skedkrok?

Det är kul med frågor och diskussioner som blir på sociala medier. Den här frågan har kommit upp med jämna mellanrum. Vad är detta?

Den i ben, har alltid legat bland mormors sybehör och jag har nog tänkt mig den för smygmaskvirkning, eftersom den är lite för tjock för att vara en skedkrok. Ack, så fel jag hade. Att detta var en apelsinskalare rådde ingen tvekan om när man började titta närmare på det skurna mönstret. Det visade sig att den kan ha varit ganska vanlig. Mönstret var skuret, kolrosning. Med lite olja och kaffepulver blev mönstret synligt igen. Tack Elisabet Jansson med bloggen Textila inslag för roliga diskussioner om apelsinskalaren.

Knivarna i nysilver på bilden har jag tillverkat själv, med Per Alnaeus hjälp, från smörknivar i nysilver och de fungerar utmärkt att skeda med, tunna och smidiga. Jag har sett flera på bild, men det visade sig att även dessa ursprungligen är apelsinknivar i silver. Bland annat finns de utställda på Fiskars museum utanför Helsingfors. Dessa skedknivar/ apelsinknivar gjorde jag faktiskt 2019.

Det går runt!

Vad har hänt mera? Det känns som om det är samma gamla projekt som går runt, runt, runt som en cirkel. Och det är det, jag har ägnat en hel del tid åt att skriva om rekonstruktionerna kring Tutankhamons krage. Snart så kan jag berätta mer.

Fortsätt följa mig på Instagram: Marie Ekstedt Bjersing för att se pågående projekt. Ibland blir det ett inlägg här också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *