Kategorier
Vävstolar

En väverska

Det började med att jag hittade en tavla på loppis med en bild på en kvinna som väver. Eftersom vävstolen har flera speciella detaljer köpte jag tavlan. Sedan gjorde jag inlägg på Facebook för att offentligt diskutera tavlan. Här kommer sammanfattningen och de slutsatser jag har dragit.

En väverska av Geskel Saloman

Tavlan är en fotografisk reproduktion, ca 30 x 20 cm, originalet är målat av Geskel Saloman 1857 och är 78 x 66 cm stort. Alla röda färger har bleknats bort på fotografiet. Barnet i vaggan har tex en röd mössa, som på fotot ser gul ut, även växten i fönstret har röda blommor.

Det finns det två originalmålningar. På Stockholms Auktionsverk såldes 2008 en Stuginteriör med kvinna vid vävstol, Signerad och daterad G. Saloman 1857. Olja på duk, 78 x 66 cm.

Även Nationalmuseum har ett original som heter En väverska, tyvärr har de ingen bild på sin hemsida, men följande finns att läsa om tavlan:

Skärmdump från Nationalmuseums hemsida.
Andra reproduktioner

Det finns flera andra reproduktioner av tavlan, Vänersborgs museum har: ”Inramad tavla med guldram. Oljemålning med motiv Väverskan, kopia av Tunelius”. Tekniska museet har en annan: ”Vävstol i en bohusländsk fiskarstuga 1857. Träsnitt av H. Phansen efter tavla i Nationalmuseum av G. Saloman. Tryckt i Svenska Familj-Journalen 1879.”

Vävstolen och tyget

Vävstolen

Vävstolsmodellen kallar Gertrud Grenander Nyberg (1974) för bakståndarvävstol. Vävpallen sitter fast i vävstolen. Vävstolen saknar sträckbom och knäbom.

Trampfästet sitter fast baktill i vävstolen, vilket kallas för baktrampor. Tramporna ser ut att vara låga, det kan bero på att hon väver tuskaft och vid vävningen har en fot på vardera trampa. Om tramporna är för höga blir det obekvämt med att ha varsin for på trampan. Tramporna är långa om trampfästet är i den bakersta tvärslån, men det är inte säkert att trampfästet har varit längst bak, utan det kan sitta löst på golvet. Det förekommer bland annat på bevarade, ännu äldre vävstolar. Om det hade varit framtrampor hade det inte synts lika tydligt vilken trampa som trampades ner.

Varpen är lutande, vilket är vanligt vid vävning av linnelärft. På bilden går det inte att se hur varpbommen sitter fast. Troligtvis vilar den i vaggor längst bak på sidostyckena. Vaggorna som sitter bak på respektive sidostycke, brukar kunna höjas och sänkas, för det är inte i alla vävar som en lutande varp är att föredra. Jämför vi med dagens vävstolar så är varpbommen instuckna i sidostyckena, har en sträckbom baktill, och väver alltid med samma lutning på varpen. Att varpbommens höjd går att ändra är positivt, eftersom även om man är yrkesväverska, har man även vävt andra tyger till självhushållet också. Det finns varianter där man vid klistringen av varpen, sätter fast träplankor så att bommen går att flytta ännu längre bort.

På tavlan går det att se en tyngd som används för att hålla fast skälspröten, vilket behövs vid lutande varp.

Tuskaft

På tavlan ser vi fyra skaft och två trampor. Skaft 1+2 är höjda och 3+4 är sänkta. Troligen är väven solvad 1-3-2-4, eftersom det är bra att sprida ut trådarna på flera skaft. Hoppande solvning gör dessutom att trådarna sprider ut sig ännu bättre. Ekenmark (1820) skriver om detta i sin bok angående vävning av linnelärft.

Överbindning

Överbindningen består av vävluna och nickepinnar och hon väver med 4 skaft och 2 trampor. Utifrån en vävtekniskt perspektiv är det skillnad på en vävluna som har en eller två trissor bredvid varandra. I det här fallet är det två trissor och då kallas det för parblock. Parblock respektive trissa och nickepinnar är två olika sätt att göra överbindningen på.

Vävluna/parblock, daterat 1566 från Dalarna.
Nordiska museet, NM.0179373, Fotograf Mari Modig/Nordiska museet (CC BY 4.0)

Till nickepinnar används en trissa, nickepinnar ger större frihet, det går både att väva liksidiga och oliksidiga bindningar. På bilden används endast den ena av parblockets trissor.

Används båda trissorna, dvs parblocket, sitter två och två skaft ihop. Detta ger bra skäl på liksidiga bindningar. När parblock används måste överbindningen anpassas till det som ska vävas. Hade kvinnan valt att använda parblocken skulle hon ha knutit upp på följande sätt: den ena trissan till skaft 1 och 3 och den andra trissan till skaft 2 och 4.

Linne (eventuellt bomull)

Bredden på tyget uppskattas till 4-5 kvartar, d.v.s. 60-75 cm, vilket tyder på lin eller bomull (ylletyger och halvylle vävdes bredare). Visserligen kunde de populära rutiga halvylletygerna vävas i ca 75 cm bredd, men de tygerna vävdes rutiga.

Den långa varpen tyder på att det är någon som väver för avsalu. Första hälften av 1800-talet användes entrådiga garner, oavsett om det var lin eller bomull. År 1795 kom första maskinella bomullsspinnerier och 1830 det första linspinneriet, det är när de maskinspunna garnerna kommer som det finns möjlighet att väva mera. Det är därför troligt att det är maskinspunna garner som hon väver med.

I en låda längst ner till höger på bilden ser vi två borstar. Detta tyder på att varpen klistrades. Både lin- och bomullsvarpar klistrades. Hur detta gick tillväga finns beskrivet i bland annat Ekenmarks bok (1820).

Små spolar, det ligger en på golvet, och liten skyttel tyder också på lin eller bomull. Det går inte att se någon vävspännare. Linnelärften går att väva utan spännare, medan bomullslärften är lättare att väva med vävspännare.

Slutsatsen blir att det kan vara båda materialen, men den lutande varpen tyder på att det är lin.

Enfärgat (eller randigt)

Inslaget är troligen enfärgat – blått. På sidan av vävstolen hänger en blå härva, på golvet ligger en blå spole och det finns bara en skyttel. Blå linnelärft förekommer. På bilderna upplevs varpen lite randig men det kan vara för att det är trådar i varpen som ska markeras. Om varpen är randig är det en diskret randning, liknande bomullstyget nedan

Vem var kvinnan?

Titeln som Geskel Saloman gett tavlan är: En väverska. En väverska var en yrkestitel, dvs en som vävde för avsalu. En väverska kunde också vara hustru till en vävare, men så är det inte i detta fallet.

Carl Gunne och Gertrud Sterner beskriver tavlan så här: ”Interiör från bohuslänsk stuga. Till v. i förgrunden ett barn i sin vagga, bredvid sitter modern i vävstolen. Bakom henne ett fönster.” (Carl Gunne & Gertrud Sterner, 1942 Nationalmusei målningssamling : nordiska konstnärers arbeten : beskrivande katalog ).

Charlotta Hanner Nordstrand, skriver följande i Svenskt Biografiskt lexikon: ”Vävande fiskaränka betraktar sitt sovande barn (1856) tillhörde hans mest populära bilder och var ofta reproducerad i samtida presss”,

Utifrån den information som hittats kring dokumentation av tavlan kan vi dra följande slutsatser: hon var väverska, nybliven mor och fiskaränka någonstans i Bohuslän.

Kvinnans kläder
Pilen markerar varpriktningen

Kvinnan bär en särk, ärmen ser ut att vara rak och kvinnan har vikt upp den. Ovanpå det har hon en klänning utan ärmar. Klänningen kan vara sydd utan ärmar eller ärmarna kan vara bortsprättade. En klänning vid denna tidpunkt kan vara tvådelad, men på bilden ser det ut som kvinnans klänning är ihopsydd. I detta fall drar jag slutsatsen att klänningen är sydd utan ärm, som en sommarklänning. Det tror jag eftersom hon verkar vara en ung mor. Klänningen borde vara relativt ny, har då svårt att tänka mig att ärmarna är bortsprättade.

Kam av sköldpaddsskal i håret. Är den inte lite för fin för att ha på sig en vardag när hon sitter och arbetar, väver?

På vaggan ligger en mörk sjal med fransar, eftersom hon väver är det en vardag, så sjalen borde vara ull. Kanske är sjalen rutig, i träsnittet ser det eventuellt ut som om det är rutig sjal. Det var vanligt att sjalarna vävdes i kypert, två vådor som syddes ihop.

Tyget i kvinnans klänning

Tyget är troligen halvylle, vävt i tuskaft. Inslaget bör vara entrådigt ullgarn, i minst två olika färger. Inslagets randning kommer att dominera. Angående varpen finns två troliga alternativ: att varpen är enfärgad med entrådigt oblekt lin i varpen eller att varpen är randig, vilket ger ett rutigt tyg. Rutiga tyger var populära vid denna tidpunkt. På långt håll upplevs tygerna ofta som bredrandiga eftersom inslaget dominerar. Det känns troligt att det är ett rutigt halvylletyg.

Sätergläntans studerande gjorde 2009 ett rekonstruktionsprojekt där vävstuderande analyserade tyger i nyrokokoklänningar. Då jämfördes tre klänningar, från Gästrikland, Skåne och Västmanland tillverkade ca 1860-1870. Samtliga hade randig entrådig bomullsvarp och en annan färgställning på den entrådiga ullen till inslaget. Bredderna på tygerna var 72-93 cm och det gick åt 5-8 meter tyg till en klänning.

Rekonstruktionsprojekt för vävstuderande 2009 på Sätergläntan . I förgrunden ses originalklänningarna och i bakgrunden de rekonstruerade tygerna. Den klänning som är längst till vänster påminner mest om väverskans klänning.
Tankar om kvinnan

Saloman använde sig ibland av modeller som han målade av. Var denna kvinna en modell? Var hon uppklädd? Kammen i håret kan få oss att tro det.

Hur vet vi att det var en fiskaränka och inte en fiskarhustru? Kan man se att hon var en änka på hennes kläder? På bilden syns en mörk sjal, slängd på vaggan. Vad jag förstår finns inga attribut som säger att hon är änka. Om kvinnan är änka, bör hon ha blivit det relativt nyligen, eftersom barnet gissningsvis inte är äldre än nio månader. Hon kan i så fall varit änka i högst 1,5 år. Om kvinnan var nybliven änka, borde det vara viktigt att visa att hon fortfarande har sorg.

Kan vi lita på att hon var en väverska, dvs yrkesväverska? Kanske vävde hon bara för hemmet? Ja, den långa varplängden tyder på att hon var yrkesväverska.

Växten

Om man tittat på en bra reproduktion av tavlan så ser man att blommorna är röda och inte gula som på min tavla. Kaili Maide, trädgårdsmästare på Bergianska trädgården säger så här: ”Jag skulle gissa att den är en fuchsia. Under tiden tavlan är målad var fuchiorna vanliga rumsväxter i svenska hemmet. Växten mår inte så bra i våra dagens hemmamiljö (för varmt och torrt). Det är anledningen till att idag är fuchiorna ofta mer balkong- eller utplanteringsväxter”

Barnet och vaggan

I södra Sverige är medarna på vaggan på tvären, som på bilden och i norra Sverige gick medarna längs med vaggan.

Det här var mina tankar. Kommentera gärna och kom med dina tankar.

Litteratur och källor

Digitalt Museum (hämtat 2020-08-04).
Bohusläns museum, Sjal, UM004467
Nordiska museet, Särk, NM.0107820
Nordiska museet, Klänning, NM.0143280
Nordiska museet, Klänning, NM.0148437
Nordiska museet, Vävluna, NM.0179373
Nordiska museet, Provbok, NM.0308386
Tekniska museet, Tavla, TEKA0000151
Upplands museum, Sjal, UM03694
Vänersborgs museum, Tavla, VM 13056
Västergötlands museum, Kam, 1M16-7490

Ekenmark, Johan Erik (1820). Handbok för unga fruntimmer i konsten att tillverka bomulls- och linne-väfnader, efter engelska uppgifter och egna försök, utgifven af J.E. Ekenmark. Stockholm, tryckt hos Olof Grahn, 1820. Stockholm.

Eldvik, Berit. 2014. Modets makt, möte med mode folkliga kläder 1750–1900 i Nordiska museet samlingar. Stockholm: Nordiska museet (hämtat 2020-08-04).

Grenander Nyberg, Gertrud (1974). Lanthemmens vävstolar: studier av äldre redskap för husbehovsvävning. Diss. Stockholm : Univ.

Gunne, Carl & Gertrud Sterner (1942). Nationalmusei målningssamling : nordiska konstnärers arbeten : beskrivande katalog ) (hämtad 2020-08-04).

Hanner Nordstrand (20??). Charlotta, Geskel Saloman. Ur Svenskt Biografiskt lexikon (hämtat 2020-08-04).

Invaluable, The world’s premier auctions and galleries. Lot 2258: GESKEL SALOMAN 1821-1902 Stuginteriör med kvinna (hämtat 2020-08-04).

Nationalmusem. En väverska. NM 1125, (hämtdatum 2020-08-04)

Tips

Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk ingår analys och rekonstruktion av väv som moment i läsårsutbildningen, Slöjd och hantverk – form och kultur, väv, 1-3 år. Dessutom finns en distansutbildning i Analys och rekonstruktion, väv, 5 veckor, 25 % studietakt.

Elin Kindberg har både vävt klänningstyg och sjalar, både rekonstruktioner och inspirerad av de äldre textilierna. Läs mer i artikeln från VÄVmagasinet nr 4, 2015.

Sara Kånåhols, Kulturlagret väver tyger på beställning.

Bettina Possselt, Handväveri väver tyger på beställning.

7 svar på ”En väverska”

Så intressant att läsa och så bra att du gjort denna sammanfattning. Tyvärr hade bilderna på några ställen lagt sig över texten och skymt den. Det kanske bara är i min mobil det ser ut så! Sen blev det något förvirrande med tyget i hennes klänning som du ju skriver sannolikt är i halvylle, men i
första raden skriver du halvlinne, vilket ju i och för sig stämmer, men termen brukar väl användas i första hand för blandningen lin/bomull. Stort tack för denna pedagogiska genomlysning som ju faktiskt borde komma Nat.museum till del som komplement till deras tavla.

Tack för fina ord.

Tack för att du kommenterade faktafelet, självklart skulle det stå halvylle och inte halvlinne, det är två olika saker, och ska nu vara rättat. Upptäckte också att det blev tokigt med bildtexterna och har nu kommit på en bättre lösning så att inte bildtexten tar över bilden och samtidigt källan kan vara med.

Svara

Tack, Marie för mycket intressant sammanställning. Mycket lärorikt för mig. Kanske är de intresserade på Nordiska museet att ta del.

Det är lite speciellt med en målning som är lika, åtminstone nästan lika, exakt som ett foto. Kul att du gjort en noggrann analys! Jag stickade en gång efter en petig målning av Carl Larsson, inga problem, varje maska var återgiven..

Tack!

Det här är en spännande tanke. Spontant, utan att vara konstvetare tror jag att vi kan lite på detaljerna i tavlan. Proportioner, perspektiv och detaljer studerades och ofta gjorde konstnären många skisser innan. Jag tror att vi kan lita på detaljerna. Det är som ett fotografi.

Däremot är jag inte säker på att vi kan lita på kompositionen i tavlan. Målningen är en komponerad tavla och inte en ögonblicksbild vilket man lätt kan tro. Jag tänker på att det borde vara lite dammigt under vävstolen, kvinnan har en kam av sköldpaddsskal i håret (fast kammen är kanske det ända som tyder på att hon är änka, ett kärt minne från sin make). Vi borde se spolar, i en korg eller liggande löst.

Apropå spolar så spolades garnet på denna tiden på spolrockar, ett ten som sattes på spinnrocken istället för spinnvingen.

/Marie

Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *